Games & Godis

Posts Tagged ‘Dataspelsgalan

Level 7 offentliggjorde sina Årets-nomineringar härom dagen. Årets spelskribent, -tidning, -podcast och -blogg ska utses, och nu är det upp till folket att säga sitt. Nytt för i år tycks vara att priserna utannonseras dagen före Dataspelsgalan, och inte som tidigare, som en del av själva galakvällen. En rejäl nedskrivning av prisernas genomslagskraft, som sägs bero på kritik mot att en fristående spelsajt, och inte Dataspelsbranschen själva, ligger bakom dem. Ett underligt resonemang kan tyckas, för den som inte är David Braben.

Tidigare idag fyrade förre Super PLAY-redaktören Mats Nylund av en salva mot en stor del av de nominerade. Han säger det inte rakt ut, men låter förstå att flera av de nominerade bloggarna och skribenterna har för dåliga språkkunskaper för att med trovärdighet kunna sägas tillhöra de bästa, och att det i stället handlar om en popularitetstävling – flest vänner och bäst exponering på Twitter vinner.

Det är en aningen träig beskrivning, men jag förstår vad Mats menar och kan delvis sympatisera med hans åsikter. Felet med nomineringarna är framför allt att man har blandat in bloggare bland skribenterna.

På listan över de nominerade finns minst fem bloggare, medan namn som Johan Martinsson och David Zander lyser med sin frånvaro. Och man undrar: är det ett skämt? Tro nu inte att jag dissar de bloggare som har nominerats, det rör sig om duktiga skribenter som jag gärna läser – men jag skulle inte betala för att läsa deras alster. Martinsson och Zander betalar jag däremot gladeligen för. Som spelskribenter betraktat är de båda hästlängder före minst hälften av de nominerade.

Det största felet med skribentpriset är dock inte de skeva nomineringarna, utan det faktum att priset avgörs av publikens röst. Jag har inga problem med att det är massan som röstar fram blogg- eller podcastvinnarna. Det Mats Nylund vänder sig emot med omröstningen – att populärast vinner – är som jag ser det själva poängen med ett sådant pris, En bra spelblogg måste ju inte vara välskriven – passionen och förmågan att finna de spännande vinklarna är viktigare. Men när det gäller skribenterna bör det vara kvaliteten som fäller avgörandet, inte vem som slänger ur sig fyndigaste one-liners för 13-åringarna.

Trots att vi har fantastiska speljournalister som Alfred HolmgrenJohan Hallstan, Thomas Wiborgh, Jimmy Håkansson, Fredrik Schaufelberger, Michael Gill, Tove Bengtsson och Carl-Johan Johansson i landet tycks utmärkelsen som bäste skribent vara en tävlan mellan seriefigurerna Oskar Skog och Petter Hegevall.

Level 7:s skribentpris skulle kunna vara en morot för fortsatt kvalitetsjournalistik i Spel-Sverige. Bortom fanboyismen och ryggdunkandet. Allt som behövs är lite vilja. Presentera tio nominerade skribenter, och låt en väl förkovrad jury välja vinnaren. Och Dataspelsbranschen – ta för tusan in prisutdelningen på galan igen.

Mer glädjande är att läsa nomineringarna i bloggkategorin. Plötsligt svämmar det över av spelbloggar – på gott och ont, givetvis. Men även om allt inte är bra finns det numera betydligt fler guldkorn att hitta än för bara ett par år sedan, och det är en fin utveckling. Hatten av för er allihop!

(När det gäller bloggpriset får vi ändå tro att populärast och bäst sammanfaller i år – så att Blog ‘em up äntligen får sitt rättmätiga pris)

Gårdagens dataspelsgala lämnade mig splittrad. Jag har fortfarande en liten sol i magen efter att ha samtalat med de trevliga Blog ‘em up-gossarna Jimmy och Micke, samt Henrik, som bl.a. driver Nibelung Valesti och nättidningen DeCulture, och hunnit morsa på bl.a. genomtrevlige Martin Lindell. Men en detalj kastar en trist skugga över trevligheterna. Den som alls har rört sig i spelbloggosfären under dagen har redan läst om den beklämmande galaintroduktionen där, för att parafrasera mig själv, fyra tjejer i skimpy outfits dansade sexigt till Balkantechno, vilket möttes av brunstiga råmanden från såväl återförsäljarna på raden framför som spelutvecklarna bakom. Att vi sedan blev uppskopade av Christer Engströms smeksamma baryton i en smått fantastisk cover på Shirley Bassey hjälpte tyvärr inte.

Har vi inte kommit längre än så här 2010? Det blir avsevärt svårare att försvara spelbranschen mot oinsatt kritik när den envisas med att skämma ut sig på det här viset. Vad man visar upp för omvärlden är att man fortfarande inte vill komma ut ur pojkrummen, att man inte vill göra upp med ens de segaste fördomarna om spelbranschen som en i första, andra och tredje hand unket manlig angelägenhet. Det enda positiva med eländet var väl att det tycks ha fått Rydling äntligen vaknade ur sin bloggkoma. Hur fint det än är väger det dock inte riktigt upp nesan.

Men det finns kanske ändå hopp. Priset till årets bästa spelbloggare från Level7.nu gick nämligen till ingen mindre än Xboxflickan. Det är ett sträckt långfinger till de haters som desperat försöker få spelbranschen att förbli en illa ventilerad herrklubb. Under de kanske 18 månader som jag har följt bloggen har Angelica gått från klarhet till klarhet, och lyckas förmedla en enorm spelglädje utan att bindas av de trista förväntningar som tycks genomsyra spelvärlden. Göra Megaman i pärlplattor eller såga itu folk i Gears of War 2? Varför begränsa sig när man kan göra båda! Med humor, charm och en befriande chosefrihet har hon bloggat sig rakt in i Spelsveriges hjärtan. Väldigt roligt, och väldigt välförtjänt. Dessutom: en amatörbloggare slog ut heltidsskribenterna – eat that!

Resten av galan var business as usual. Priserna delades ut i ett föredömligt högt tempo, och framför allt Activision och Nordisk Film var flitiga besökare på scen för Modern Warfare 2 (Årets Lansering, Årets online samt Folkets val) respektive Uncharted 2 (Årets action samt Årets spel). Överraskningarna var få (Dragon Age Årets rollspel? Och FIFA 10 Årets sportspel?? YOU DON’T SAY), möjligen var Scribblenauts en liten outsider som Årets barnspel.

Nu vill du förstås läsa och se mer om galan! Det gör du lämpligen på följande länkar: Aftonbladet TV – Blog ‘em up (vars rubbe jag snodde utan att märka det. Ledsen, Jimmy!) AriezAgletDiscordia

Idag är sista dagen att rösta i Level7:s omrästningar om årets spelblogg, årets spelskribent samt årets speltidning. Så sent som i tisdags lät chefred Erik Hansen förstå att det är väldigt jämnt i omröstningen, vilket innebär att det finns all anledning att göra sin röst hörd.

Jag föredrar att hålla mina egna val för mig själv, men jag vill ändå dela med mig av några tankar om mina med-nominerade. Först måste vi dock prata lite om en icke-nominerad. Kejsaren bland svenska spelbloggar, Blog ‘em up. De är diskvalificerade, på grund av en handfull recensioner Michael Gill skrev för Level7 under förra året. Man kan tycka vad man vill om det – och det gör man.

Den omdiskuterade diskvalificeringen ändrar dock inte det faktum att det är Sveriges i särklass bästa spelblogg som inte får tävla. Blog ‘em up lämnar konkurrenterna långt bakom sig. Gill, Jimmy Håkansson och Carl-Johan Johansson (Bioshock 2-texten!!!!½) tillhör alla den absoluta eliten bland svenska spelskribenter, och tillsammans bildar de vad James Franco sannolikt skulle ha kallat en trifecta of game blogging power. The apex of the vortex of blog engineering. The… Ni fattar. Alla på en gång nu: Blog ‘em up Power!

Levels redaktionschef Thomas Wiborgh har tidigare blivit utsedd till Årets Spelskribent, och tillhör antagligen toppen även i år. Jag har tidigare njutit av Thomas insiktsfulla och välformulerade krönikor i Rodeo, och har faktiskt blivit en smula förvånad över hur mycket enklare och mindre slagkraftiga många av hans texter var i Super PLAY, Reset och senare Level. Just i år tycker jag mig dock ha sett den höga högstanivån oftare än någonsin, och decembernumret av Level (nr 44) var en ren defilering, med helt fantastiska texter om sandlådespel och Dante’s Inferno – den senare en text som säkerligen fick fler än mig att skämmas lite tyst med sitt snygga blottläggande av snobbigt principdissande.

Tidningsklassen känns ju sådär lagom vikt för just Level. Efter Super PLAYs sorgliga frånfälle kunde Bjarneby & co snabbt plocka in Blog ‘em up-trion ovan samt ordvrängande energiknippet Johan Martinsson, och stärker därmed ytterligare sin redan högkvalitativa lineup. PC Gamer är en intressant utmanare. Min röst lades dock – så mycket kan jag avslöja – på Super PLAY. Sogsen nostalgi? Njaej. Se det heller som en sista hyllning till en enormt modig spelpublikation, som hade förtjänat ett bättre öde. Bless.

Spelbranschen i Sverige mår kanske lite tjyvtjockt, men spelkritiken frodas och stortrivs.