Games & Godis

Posts Tagged ‘PES

Kotaku rapporterar att Ubisoft lanserar ett försök att slå in en kil i marknaden mellan de etablerade titanerna Konami och EA Sports, med sina Pro Evolution Soccer– och FIFA-serier. Men deras Pure Football är inte ett fullskaligt fotbollsspel – här handlar det om ”street football”; i praktiken det vi utanför spelvärlden brukar kalla five-a-side, med riktiga spelare om än i ganska snävt urval. Och, som synes på bilden ovan, med hårt stiliserad serietidningsgrafik med kameran över axeln på bollförande spelare (att det även ser väldigt last-gen ut är en annan femma). Det är, om inget annat, intressanta nyheter. Konami och EA tycks nästan mer intresserade av att övertrumfa varandra än att faktiskt ta det hela ett steg in i framtiden (jag vet att de flesta av er tycker att FIFA passerade PES för några år sen, men jag håller inte med – deras respektive brister är olika, men minst lika stora). För en aktör med ekonomiska muskler och tålamodet att jobba igenom ett otacksamt startläge finns det trots allt på sikt en nisch att fylla. Framför allt skulle en tredje player ge välbehövlig dynamik åt konkurrensen spelhusen emellan. Nu är det väl inget som garanterar att släppet av ett till synes renodlat arkadfotbollsspel betyder att Ubisoft kommer att försöka ge sig in i matchen med de stora pojkarna – men det betyder garanterat att de har tänkt tanken.

Pure Football planeras för release i maj (till PC, PS3 och Xbox 360), i lagom tid för att sno åt sig marknadsandelar bland casualspelare som vill ha ett nytt fotbollsspel lagom till sommarens VM.

Annonser

Det regnade, det blåste, det var två grader över noll, men oförtrutet cyklade jag på. Det var värt att ta en omväg genom stan på väg hem från jobbet. Idag släpptes nämligen den senaste installationen i Konamis Pro Evolution Soccer-serie. Nu, försjunken i soffan, med några matcher under bältet, vill jag dela med mig av mina första intryck.

pes2010_e3_41-500x281

  • Vilket flyt! Det har blivit ett antal år med PES, och det är inte underligt att man snabbt känner sig hemma i menysystem och kontroller, men frågan är om inte PES 2010 ändå är det spel som satt sig snabbast av de senaste årens utgåvor. Är det så enkelt att man har hittat hem på den tredje generationens 3D-konsoler, efter ett par mindre lyckade försök?
  • 360-graderskontrollen är skön, men jag märker att jag i början lätt faller in i den gamla vanliga, primitiva kontrollen med åtta möjliga löpriktningar. Men snart lossnar det. Bokstavligen – det känns som om bojor kastas av. Det känns plötsligt verkligt smidigt när man glider igenom motståndarnas backlinje som Fabregas eller Arsjavin, och man anar det finns massor av roliga dribblingar och finesser att upptäcka. Åtta riktningar. Seriöst, hur har vi kunnat acceptera en sådan urtafflig styrningsstandard så länge som vi faktiskt har?
  • Och apropå att köpa anakronistisk speldesign – när ska kommentatorerna i sportspel komma in i current gen? Låt vara att Mark Lawrenson och Jon Champion är så där lagom kul i sig (ibland, Konami, är det nyttigt att fix it även om det ain’t broken, om så bara för förändringens skull!), men deras pladder är inte bara trist – det är frapperande klumpigt programmerat och provocerande fantasilöst skrivet. Ena stunden är matchen en ”one-sided affair”, ändå ska det i nästa bli ”fascinating to see how the manager’s changes will affect the outcome of this game”, trots att hans lag ligger under med 4-0 med fem minuter kvar. Visst, jag skulle mer än gärna tro att det är en mild ironi från Champions sida, men sådan tur har vi knappast. Med tanke på att grafiken nu är uppe på en nivå där vi tvingas se porerna på spelarnas uncanny valley-mappade fejor (porerna förtjänar nästan ett eget inlägg – Seabass och grabbarna tycks ha blivit väl exalterade, och plötsligt ser varenda spelare, oavsett hur marsipanlen hy de har i verkligheten, ut som Edward James Olmos) är det inte för mycket begärt att vilja se – höra! – mer dynamik i kommentatorsfunktionen.
  • Att sitta och redigera de icke-licensierade lagen är alltid ett trist slitgöra, men nödvändigt för att upprätthålla någon som helst suspension of disbelief. Frustrerande då att det, trots nästan hundra olika alternativ för tröjdesign, inte finns någon som motsvarar den modell Arsenal begagnar sig av. What gives?

Det blir lite klagomål, lite smågnäll. Men det här är en spelserie jag älskar, och min första kväll med spelet har inte gett någon antydan om att årgång 2010 ska bli något undantag. Så nu tänkte jag fortsätta spela en stund, och stilla vänta in FIFA-ivrarnas hånfulla kommentarer. Bring it, biotches.

Etiketter:

[Ursprungligen publicerat på gamesgodis.blogg.se 090222]

I onsdags släpptes Konamis uppdatering till PES 2009. De övergångar som ägt rum under vinterns transferfönster integreras nu i spelet, vilket gör att alla privatspanare slipper att själva lägga in Ola Toivonen (och hans höga armföring) i PSV, och den lille tsaren Arsjavin (eller ”den lille ‘tarden” som en kamrat ständigt läser det som) i Arsenal. Uppdateringen var ursprungligen tänkt att kosta en smula, men är nu gratis. Sympatiskt, och ett smart sätt av Konami att köpa sig förtroende hos sina kunder.

PES
EA, å sin sida introducerade i och med förra höstens upplaga av FIFA sin Live Season. Den innebär i princip att EA skickar ut sin tolkning av de licensierade lagens form och styrka för dagen till betalande användare. Eller – en liga är gratis. Sen får man glatt betala. Ansatsen är inte ointressant. Men samtidigt är det privatspanande jag nämnde ovan en viktig del av fotbollsspelspelandet för många gamers. Ingen jag känner, och inte heller jag själv, köper rakt av de uppskattningar av spelarnas skicklighet som Konami och EA gör i sina spel, och därför tweakar man gärna dem själv. Oftast är det ett rätt kärt besvär – man får ju det exakt som man vill ha det. Olyckligt nog finns den möjligheten inte längre i FIFA. Varför skulle den det, kan man anta att de har resonerat – det finns ju Live Season att tillgå för att rätta till diskrepanserna! Och där missar man poängen med ett par lagårdslängder.

FIFA 09
Jag gillar Allsvenskan. Jag har till och med ett lag jag brinner för. Givetvis tycker jag att det är kul att ha möjligheten att spela med mitt lag. Eller, ska vi säga, jag tyckte att tanken var väldigt lockande. Men det var innan jag hade spelat själva spelet. När jag gjorde det insåg jag nämligen att de snyggare ansiktsanimationer och mer exakta avbildningar man kommit att förvänta sig av FIFA (behöver jag verkligen tillägga ”jämfört med PES”?) inte riktigt gällde för Allsvenskan. Spelarna har generiska, opersonliga ansikten och hårfärg och frisyr som bara ungefär matchar deras verkliga förebilder. Uppskattningen av spelarnas skicklighet är obalanserad till, så att säga, fördel för de mest kända lagen. Sålunda är AIK starkare än Kalmar och Hammarby mycket bättre än Trelleborg eller Örebro. Oavsett hur verkligheten ser ut. I de mindre kända lagen är laguppställningarna tveksamma, och en spelare som i verkligheten är på sin höjd en bänkvärmare kan vara bäst i laget. Det är inget annat än uselt. Och som lök på laxen saknas möjligheten att redigera.

EA tar en tur i pengabingen
Jag har aldrig köpt det EA-hat som under många år har frodats bland gamers, framför allt på nätet. Det känns fattigt och förenklande att enkom hänvisa till att EA är ett ondskefullt storföretag som endast bryr sig om vinst. Men i fallet FIFA känns beskrivningen inte helt off. Man inriktar sig på casualspelarna och kan cyniskt offra alla som är hardcore än genomsnittet. Man vet att man ändå kommer att fortsätta att sälja mängder av världens mest intensivt marknadsförda fotbollsspel. Det försprång PES haft bland kritikerna håller till och med det på att försvinna.

Det ser mörkt ut för den goda sidan. Men jag ska åtminstone göra vad jag kan. Mitt knappt spelade FIFA 09 går för en billig peng på en begagnatsajt nära dig (ett ex mindre sålt i detaljhandeln!) och jag överger mitt ivrigt uppdaterade PES 2008 för den senaste upplagan. Okej – who’s with me?!

Etiketter: , , , , , ,