Games & Godis

Posts Tagged ‘SNES

[Ursprungligen publicerat på gamesgodis.blogg.se 090222]

Nostalgifesten fortsätter. Kommer på att jag har mitt gamla NHL 94 liggande och bestämmer mig för att det är en bra idé att riskera att offra en eftermiddag. Och så blir det. Den, tror jag, andra installationen av EA:s hockeyserie är ett av de konsolspel jag tillbringat mest tid med över huvud taget.

Inte mitt hattrick - men ändå
Fem minuter långa perioder, automatiska kedjebyten (så att man kan fokusera på att tackla ned motståndare och målburar vid avblåsningarna – ett ”minispel” som är oändligt mycket roligare än till exempel one-on-one med målisen i de senaste Fifaspelen. Två nedtacklade motståndare (inklusive målbur) är godkänt, tre är bra, fyra är klart achievement-worthy och fem är världsklass), penalties on och manuell målvakt, givetvis. Jag kör, som alltid, med Pittsburgh – Lemieux, Jagr, Larry Murphy – vilka lirare. I första matchen får jag pinsamt smörj av Ottawa med 1-2 efter sudden, i den andra återställer jag ordningen med 4-1 mot ett hårt spelande Hartford, den tredje blir en kathartisk 7-2-viktoria mot Winnipeg Jets och så småningom börjar jag få upp ångan med 8-0 mot Edmonton och 9-1 mot Florida. Tvåsiffrigt får vänta.

A real trouper of a console, I tellz you
Efter en stund har jag både Nintendotumme och tunnelseende. Min trogna AsciiPad börjar gå upp i limningen – en sönderrostad skruv? Får undersöka senare, för tillfället får det duga med en kvick frystejplagning. Och bara. En. Match. Till. För tvåsiffrigt. Den HÄR gången kommer jag att greja det! Tills jag inser att större delen av eftermiddagen har förflutit och det börjar mörkna, Och jag påminns om att jag fortfarande knappt har tagit plasten av mitt NHL 09. De säger ju att det ska vara sjyst. Det bästa, rentav, sedan 94-upplagan. Det låter ju lovande, får man ju säga.

Etiketter: , ,

[Ursprungligen publicerat på gamesgodis.blogg.se 090221]

I veckan dök mitt auktionsköpta Super Metroid upp. Jag och min bror köpte spelet på släppdagen för någonstans strax under tusenlappen – fantastiskt vilken toleransnivå vi faktiskt hade på 90-talet – men efter några år lånades spelet ut till någon kompis till brorsan, en kompis som så småningom föll ur bekantskapskretsen. Någonstans där gick vi miste om en bunt gamla favoritspel, däribland första Donkey Kong Country och då Super Metroid. Men nu har den tomma kartongen äntligen fått ett innehåll igen.

smr
For the record – jag håller Super Metroid som min antagligen största spelupplevelse någonsin. Snäppet vassare än A Link to the past, Wind Waker och några gubbspel till. Den kalla men ändå trolska musiken, den serietidningssnygga grafiken, den perfekt stegrade svårighetsgraden och de suveräna bossfighterna gör detta till en fulländad klassiker. Och vilken njutning det är att få sätta tänderna i det igen efter mer än tio år.

Föst raderar jag de gamla sparfilerna – här ska vi inte låta den tidigare ägarens dumheter besudla min spelsamling. Försöker dra mig till minnes hur jag brukade vilja ha kontrollen. Gläds över att jag har möjligheten att välja helt fritt – ingen självklarhet för ett spel från 1994. Jag njuter mig igenom introt och beger mig in i forskningsbasen på Ceres. Det känns som om det var igår, nästan bokstavligen.

samus_l
Långsamt, luktandes på de proverbiala rosorna, tar jag mig ned i Brinstar och hämtar min morphing ball och de första missilerna (och kommer på mig själv att längta efter att så småningom få tag på supermissiler). När jag kommer tillbaka upp till Crateria och går ut från hissrummet rycker jag till av att se två ondsinta space pirates som klättrar på väggarna. Och lite känns det som att jag genom att ha hunnit glömma bort en sån sak kommer att få uppleva en hel del av det här spelet för första gången igen – på samma sätt som jag ofta kommer på mig själv med att vilja se diverse favoritfilmer igen för första gången. Life is sweet.

Etiketter: , ,