Games & Godis

Posts Tagged ‘spelbloggosfären

Level 7 offentliggjorde sina Årets-nomineringar härom dagen. Årets spelskribent, -tidning, -podcast och -blogg ska utses, och nu är det upp till folket att säga sitt. Nytt för i år tycks vara att priserna utannonseras dagen före Dataspelsgalan, och inte som tidigare, som en del av själva galakvällen. En rejäl nedskrivning av prisernas genomslagskraft, som sägs bero på kritik mot att en fristående spelsajt, och inte Dataspelsbranschen själva, ligger bakom dem. Ett underligt resonemang kan tyckas, för den som inte är David Braben.

Tidigare idag fyrade förre Super PLAY-redaktören Mats Nylund av en salva mot en stor del av de nominerade. Han säger det inte rakt ut, men låter förstå att flera av de nominerade bloggarna och skribenterna har för dåliga språkkunskaper för att med trovärdighet kunna sägas tillhöra de bästa, och att det i stället handlar om en popularitetstävling – flest vänner och bäst exponering på Twitter vinner.

Det är en aningen träig beskrivning, men jag förstår vad Mats menar och kan delvis sympatisera med hans åsikter. Felet med nomineringarna är framför allt att man har blandat in bloggare bland skribenterna.

På listan över de nominerade finns minst fem bloggare, medan namn som Johan Martinsson och David Zander lyser med sin frånvaro. Och man undrar: är det ett skämt? Tro nu inte att jag dissar de bloggare som har nominerats, det rör sig om duktiga skribenter som jag gärna läser – men jag skulle inte betala för att läsa deras alster. Martinsson och Zander betalar jag däremot gladeligen för. Som spelskribenter betraktat är de båda hästlängder före minst hälften av de nominerade.

Det största felet med skribentpriset är dock inte de skeva nomineringarna, utan det faktum att priset avgörs av publikens röst. Jag har inga problem med att det är massan som röstar fram blogg- eller podcastvinnarna. Det Mats Nylund vänder sig emot med omröstningen – att populärast vinner – är som jag ser det själva poängen med ett sådant pris, En bra spelblogg måste ju inte vara välskriven – passionen och förmågan att finna de spännande vinklarna är viktigare. Men när det gäller skribenterna bör det vara kvaliteten som fäller avgörandet, inte vem som slänger ur sig fyndigaste one-liners för 13-åringarna.

Trots att vi har fantastiska speljournalister som Alfred HolmgrenJohan Hallstan, Thomas Wiborgh, Jimmy Håkansson, Fredrik Schaufelberger, Michael Gill, Tove Bengtsson och Carl-Johan Johansson i landet tycks utmärkelsen som bäste skribent vara en tävlan mellan seriefigurerna Oskar Skog och Petter Hegevall.

Level 7:s skribentpris skulle kunna vara en morot för fortsatt kvalitetsjournalistik i Spel-Sverige. Bortom fanboyismen och ryggdunkandet. Allt som behövs är lite vilja. Presentera tio nominerade skribenter, och låt en väl förkovrad jury välja vinnaren. Och Dataspelsbranschen – ta för tusan in prisutdelningen på galan igen.

Mer glädjande är att läsa nomineringarna i bloggkategorin. Plötsligt svämmar det över av spelbloggar – på gott och ont, givetvis. Men även om allt inte är bra finns det numera betydligt fler guldkorn att hitta än för bara ett par år sedan, och det är en fin utveckling. Hatten av för er allihop!

(När det gäller bloggpriset får vi ändå tro att populärast och bäst sammanfaller i år – så att Blog ‘em up äntligen får sitt rättmätiga pris)

Annonser

 Okej, nu var det ett tag sen vi sammanfattade det bästa i spelbloggosfären – så here we go again.

GamerGadgetGirl ruttnar rejält på användande av standardljudbitar – framför allt det berömda/ökända Wilhelm Scream – i filmer och tv. Jag kan inte riktigt påminna mig om att jag skulle ha hört det klippet, eller något annat av samma kaliber i något spel. Är det billigare/effektivare att spela in egna ljud? Originalitetshets? På Blog ‘em up skriver Michael Gill om Team Meat och deras snitsiga App store-diss, och Jimmy Håkansson snackar miljöansvar med Insidious Design, utvecklarna bakom Tar Nation. Den smygande FMV-pepp som har pyrt i Spelsverige ett tag tar sitt senaste uttryck hos Retroguiden i en lång post om Sierras skräckpekoral Phantasmagoria. Tommy Rydling skriver på Vincere vel mori om improv-spelet Sleep is death, och på Sugoi släpper Linus fram en gästbloggare i form av Anders Adlén, som skriver fint om den rara 8-bitarstolkningen av Joss Whedons och Neil Patrick Harris Dr. Horrible. Discordia riktar våra blickar mot Nordic Game Conference, där Dataspelsbranschen kallar till möte om jämställdheten i spelbranschen (och länkar till sin utmärkta Prezi, som tål att ses igen). Återstår att se om de kan komma längre än reflexmässigt skjuta bort skulden den här gången. Och själv skriver jag om senaste Famitsu-gate och Konami vs. KotakuEurogamer.

Bilden ovan kommer förresten från skojiga bloggen Look at this fucking hipster. Nerdcore!

 Ännu en vecka har gått, och den svenska spelbloggosfären fortsätter att fyllas av innehåll. Games & Godis läser ju alla bloggar, så att du inte måste, och här är veckans godbitar.

Discordia och Blog ‘em up skriver båda om spelkultur, men det handlar om olika saker – båda posterna är dock precis lika omistliga. Oskar Skog skriver också om spelkultur – närmare bestämt om spel som kultur. Vicachu-Victor blickar bakåt, och både Maria-STR/+CHA och ThomasRetroguiden går ännu längre bak i tiden, och bjussar på lite intressant spelarkeologi. På New Game + ger Ina mig dåligt samvete för min långsamma färd genom Ferelden och peppar mig samtidigt att göra något åt det – kanske ids jag jobba på det i påsk

…and in other news kan vi rapportera att EmmyZ, Xboxflickan och GamingMama slår sina påsar ihop och startar en ny blogg som ska visa att tjejer inte bara spelar BF:BC2 och storytunga rollspel. Detta är en välriktad käftsmäll mot de stereotypa förväntningarna på tjejgamers. Äntligen tar någon bladet från munnen. Du hittar Gamerbabes här! Gurl powah!

En välbehövlig jämställdhetsdebatt har överraskat Spelsverige i sin komfortabla vardagslunk. Orsaken är förstås den extremt inpyrt grabbgubbiga bransch vi alla följer och/eller är en del av, men i synnerhet tre droppar har fått bägaren att rinna över: God of War 3-gate, Dataspelsgalan-gate och GameCrush-gate (mer om den sistnämnda nedan). Den bedrivs på twitter, på diverse bloggar, och även trevande på sina håll på förra veckans dataspelsgala. Games & Godis förser dig med några bra startpunkter för att hänga med i svängarna.

Mindspark diskuterar Gisela Jönsson och Tommy Rydling inte bara spegelneuroner och existentialism i en intressant plogg, Gisela passar även på att blogga om den pågående debatten – och drar igång en serie referat av Harvardprofessorn Rosabeth Moss Kanters studie från 1977 av token women. Tommy publicerar dessutom en lång intervju med några av gossarna bakom God of War 3 på återuppvaknade Vincere Vel Mori. Passionerade och begåvade Åsa RoosDiscordia rantar motiverat om Dataspelsbranschen och dess kvinnosyn (medan Erik Hansen gör en läsvärd intervju med Per Strömbäck om detsamma), och suckar över den förtäckta kvinnoobjektifieringen bakom onlineinitiativet Game Crush. Även Maria-STR/+CHA ventilerar sin besvikelse, och nog är det väl så att vi idag skriver 2010 – inte 1910? Att kvinnliga gamers är urtrötta på att aldrig slippa just det prefixet är inte konstigt – konstigt är däremot att så många manliga gamers är nöjda med de gammaltestamentliga könsroller även vi knuffas in i, såväl i själva spelen som i marknadsföringen. Mer om det här på G&G framöver.

Det har hänt lite annat också: Jimmy Wilhelmsson funderar kring videospelsvåldet och hur man bör se på det i Sverige på PS3Bloggen. Gamereactor-Jonas rapporterar ryktet om en slimmad 360 mot bakgrunden av den våg av skepsis som mötte de första bilderna på vad som senare visade sig vara en slimmad PS3. Oskar Skog funderar intressant och välformulerat kring poängsystemen för att köpa poäng via konsolernas onlinetjänster.

Och hey – ingen missar väl Teresa Axners lysande grundkurs i geekfeminism på fina Roleplaying is so gay? Så inspirerande och folkbildande att man har svårt att sitta still. Läs Teresa nu!

Gårdagen bjöd på ännu en fantastisk kväll i gamergemenskapens tecken. På initiativ av Gamingmama och roddat av Nefalia samlades ett 40-tal spelgeeks på restaurant Bysis för samkväm och tipspromenad. Tidigare har jag mest hållit mig på kammaren och bloggat, men att kliva ut och möta mina fränder har varit som att kasta sig i en varm och mjuk famn. Jag hamnade i lag med tre för mig tidigare helt okända människor, som, visade det sig snart, jag hade massor gemensamt med. Till exempel hade ingen av oss spelar KOTOR, ingen mindes vad Bowsers jävla ungar hette i Super Mario Bros 3 och ingen mindes vad Clouds svärd i Final Fantasy VII hette (vissa – host – av oss hade aldrig ens spelat spelet). Förutom den delade förnedringen av att komma sist i tipstävlingen fann vi varandra i diskussionerna om Buffy, muffins, WoW och konsolhamstrande. Geek love!

Stort tack till organisatörer och deltagare, jag ser redan fram emot nästa gång.

(Rubriken? Visst är det briljant. Jag minns inte säkert om jag snodde det från PS3Bloggen-Toby eller Console Girl, men jag tror att det var den sistnämnda. Big up!)

I kväll är det dags för Dataspelsgalan, och Stockholm är knökfullt med inrest spelfolk. Seriöst, du kan knappt ta ett steg utan att trampa på någon av dem. Som vanligt i såna här lägen är det bäst att bara förbli sittande och låta Games & Godis peka ut några av de senaste veckornas mest intressanta spelbloggar.

GamerGadgetGirl hör bön och ger mig en lista på grymma iPhone-spel (och appar) att pimpa mina nya lur med. Radio Speltorsk drar till med en Speldialog för att fira 10-årsdagen för PS2, och brassar på med ett par videorecensioner. På Spelbloggen filosoferar Thord Daniel Hedengren om rörelsekontroller och framtidens spelande. Discordia dissar kvinnosynen i God of War 3 i allmänhet, och den patetiska sexscenen i synnerhet, och får medhåll på Tove Bengtssons blogg My life as a nerd (Tove står också för en välbehövlig sågning av eländet i dagens SvD). Oskar Skog Media låter förstå att sexscenen inte direkt fördjupade spelupplevelsen, och funderar kring sex i spel, och tipsar oss dessutom om ett Heavy Rain för oss som inte (ännu) skaffat PS3.

Och så har förstås Blog ‘em up fyllt ett år. Grattis, bwoys!

Idag är sista dagen att rösta i Level7:s omrästningar om årets spelblogg, årets spelskribent samt årets speltidning. Så sent som i tisdags lät chefred Erik Hansen förstå att det är väldigt jämnt i omröstningen, vilket innebär att det finns all anledning att göra sin röst hörd.

Jag föredrar att hålla mina egna val för mig själv, men jag vill ändå dela med mig av några tankar om mina med-nominerade. Först måste vi dock prata lite om en icke-nominerad. Kejsaren bland svenska spelbloggar, Blog ‘em up. De är diskvalificerade, på grund av en handfull recensioner Michael Gill skrev för Level7 under förra året. Man kan tycka vad man vill om det – och det gör man.

Den omdiskuterade diskvalificeringen ändrar dock inte det faktum att det är Sveriges i särklass bästa spelblogg som inte får tävla. Blog ‘em up lämnar konkurrenterna långt bakom sig. Gill, Jimmy Håkansson och Carl-Johan Johansson (Bioshock 2-texten!!!!½) tillhör alla den absoluta eliten bland svenska spelskribenter, och tillsammans bildar de vad James Franco sannolikt skulle ha kallat en trifecta of game blogging power. The apex of the vortex of blog engineering. The… Ni fattar. Alla på en gång nu: Blog ‘em up Power!

Levels redaktionschef Thomas Wiborgh har tidigare blivit utsedd till Årets Spelskribent, och tillhör antagligen toppen även i år. Jag har tidigare njutit av Thomas insiktsfulla och välformulerade krönikor i Rodeo, och har faktiskt blivit en smula förvånad över hur mycket enklare och mindre slagkraftiga många av hans texter var i Super PLAY, Reset och senare Level. Just i år tycker jag mig dock ha sett den höga högstanivån oftare än någonsin, och decembernumret av Level (nr 44) var en ren defilering, med helt fantastiska texter om sandlådespel och Dante’s Inferno – den senare en text som säkerligen fick fler än mig att skämmas lite tyst med sitt snygga blottläggande av snobbigt principdissande.

Tidningsklassen känns ju sådär lagom vikt för just Level. Efter Super PLAYs sorgliga frånfälle kunde Bjarneby & co snabbt plocka in Blog ‘em up-trion ovan samt ordvrängande energiknippet Johan Martinsson, och stärker därmed ytterligare sin redan högkvalitativa lineup. PC Gamer är en intressant utmanare. Min röst lades dock – så mycket kan jag avslöja – på Super PLAY. Sogsen nostalgi? Njaej. Se det heller som en sista hyllning till en enormt modig spelpublikation, som hade förtjänat ett bättre öde. Bless.

Spelbranschen i Sverige mår kanske lite tjyvtjockt, men spelkritiken frodas och stortrivs.