Games & Godis

Posts Tagged ‘zombies

Den dansade en sommar, Deep Silvers Europa- och Australienexklusiva specialutgåva av Dead Island: Riptide. Och med sommar menar jag att det i tisdags mättes upp säsongens hittills högsta temperaturer i Brisbane, Australien.

Oförblommerad sexism i spelbranschen är sannerligen inget nytt. Snarare är det frånvaron av sådan som sticker ut. Ändå är somliga uttryck för branschens sjaskiga kvinnosyn grövre än andra. Den specialutgåva som utannonserades i förra veckan kvalar enkelt in bland dessa. Det rör sig alltså om en blodig, stympad, armlös kvinnotorso. Fläckad av blod, och med såväl ytliga sår som blottade revben och utstickande benpipor, men med ett par väl tilltagna och synbarligen intakta bröst hjälpligt dolda bakom en Union Jack-mönstrad bikinitopp. I nederkanten syns även en del av en matchande bikinitrosa.

Budskapet framgår väl ganska tydligt: även i döden (eller, i det här fallet, o-döden) ska kvinnokroppen sexualiseras. Kvinnan ska visas upp som trofé, och dessutom berövas såväl personlighet (huvud) som agens (armar).

En borde väl inte vara överraskad. Dead Island-franchisen har ju redan tidigare varit i blåsväder i samband med att en företagsam gamer upptäckte att den upplåsbara förmågan ”Gender Wars” (som låter protagonisten göra dubbel skada på fiender av motsatt kön – i sig en ganska vrickad idé) under utvecklingsstadiet gått under namnet ”Feminist Whore”. Den som har brytt sig om att spela originalspelet vet också att bland de talrika zombies en som spelare möter förekommer både män och kvinnor – men de skiljer sig åt på så vis att männen är unga, gamla, tjocka, smala, you name it, medan kvinnorna i princip enbart är unga, smala och klädda i små bikinis. For your viewing pleasure, he he he. Av de fyra valbara protagonisterna är den mest balanserade (och därmed det självklara valet för en som spelar det för första gången) givetvis en man.

Sedan reaktionerna på nätet antagit stormstyrka på bara några timmar efter utanonnseringen – ett välgörande sundhetstecken – gjorde Deep Silver en s.k. pudel och gick ut med en officiell ursäkt, som intressant nog inte specificerade huruvida produkten faktiskt skulle dras in eller inte (det framgår inte heller huruvida Deep Silver begriper varför så många blev så upprörda, men det är väl helt i linje med deras framtoning i övrigt).

Spelbranschen har massor av problem, och sexismen är rimligen det största av dem. Eftersom det i undersökning efter undersökning har etablerats att i princip lika många kvinnor som män spelar tv- och dataspel alienerar nämligen branschen med sin generellt skeva attityd till jämställdhet minst halva målgruppen. Det håller naturligtvis inte vare sig på kort eller lång sikt (jodå, det finns de som inte klagar, men vi kanske kan komma överens om att försöka tänka bort dem). Att stora branschaktörer 2013 försätter sig i en situation som denna är lika obegripligt som det är oförlåtligt.

Den här specialutgåvan har gått från idé till färdig produkt via utvecklare, fokusgrupper, mellanchefer och formgivare, och på något sätt lyckas Deep Silver ändå med konststycket att ha sämre självcensur än Rob Reiners påhittade Polymer Records hade för snart 30 år sen. Fundera på vad det betyder.

Annonser

Unga tar inget ansvar, sägs det. Men om det inte vore för de unga, vem skulle då deala med den sedan länge pågående zombieapokalypsen? De unga håller zombiehorderna från din dörr, glöm aldrig det.

zombies

Zombies har länge varit det svarta fåret i skräckfamiljen, där vampyren (”vampyrtrend”? Inte då) sedan länge varit den mest omhuldade medlemmen. Zombien har länge skamset fått huka bakom medelmåttor som spöken och varulvar, men på sistone – man brukar säga sen Alex Garland-filmatiseringen 28 Days Later hade premiär 2002 – har såväl biobesökare som kulturkoftor tagit de folkilskna odöda till sina hjärtan. Det vi gamers vetat åtminstone sen 1993 är nu allmängods – zombies är het skit. Och att spel som I MAED A GAM3 W1TH ZOMBIES 1N IT!!!1 och Zombie Apocalypse gör succé är regel snarare än undantag.

Ja, världen är en bra plats att leva i. Good things do come to those who wait.

crashcourse

Det sista uttrycket där kommer extra väl till pass just den här veckan, för i morgon släpps nämligen nytt DLC till Left 4 Dead; Crash Course. Säkert med viss rätta sett som damage control från Valves sida för att återvinna spelarbasens förtroende efter kontroversen kring uppföljaren Left 4 Dead 2 är Crash Course icke desto mindre hett emotsett – framför allt som väntan på tvåan börjar kännas lång, så här långt efter att hardcorespelarna rensat även de mest bisarra achievements i första spelet (spela igenom en hel kampanj utan friendly fire? Utan att någon tar skada från special infected? Uh).

Valves senaste tillskott till L4D knyter ihop de två första kampanjerna, No Mercy och Death Toll. Vad hände mellan räddningen via helikopter på Mercy Hospitals tak och starten på Death Toll, vid den raserade bron? Vi som har tagit tiden att lyssna igenom Valves Developer’s Commentary känner igen idén att helikopterpiloten upptäcktes ha blivit biten, och sköts av Zoey, varpå helikoptern kraschade. Idén skrotades i originalspelet eftersom teamet tyckte att det skulle kännas för snopet, att det skulle ta udden av triumfen att ha klarat av finalen i No Mercy. Nu har man svängt – och givetvis öppnar detta även upp för åtminstone två ytterligare episoder, som filler mellan de övriga kampanjerna. Lägg därtill spekulationerna kring möjligheten att inkorporera element från de nya spelen, som närstridsvapen och nya special infected.

l4d-new-campaignCrash Course omfattar endast två segment, till skillnad från originalkampanjernas fem, men de två är i gengäld längre. Anledningen sägs vara att man märkt att de vanliga kampanjerna är för långa för de flesta spelare i versus mode – få spelar igenom en hel kampanj i ett sträck. Säkerligen kan konspirationsteoretikern spinna ihop något substantiellt på det där ganska kvickt.

En mindre kontrovers har uppstått kring det faktum att den nya episoden är gratis till PC, men kostar 560 MS-points på Xbox Live Arcade. Valve förklarar detta med att Microsoft, som ju äger plattformen Xbox Live, insisterade på en avgift, medan Valve på sin egen tjänst Steam kunde göra som de ville – i det här fallet ge bort DLC:n gratis. Naw.

Med massivt konsumentintresse för både uppföljare och DLC till det första spelet, och med ledarna för bojkotten plötsligt välvilligt inställda till deras strategier tycks Valve ha klarat av sommarens förtroendekris galant. Och på något sätt – är man bäst på zombies så är man. Valve vet vad vi vill ha, och de portionerar ut det generöst men vet samtidigt att ta betalt. För mig är det inte girighet – det är bara Adam Smiths principer i sin skiraste form. Så keep it coming, för all del.

Etiketter: , , ,

GamesRadar tar en titt på spelomslag och kommer till slutsatsen att det är för få storbystade, halvnakna barbar-brudar på spelomslagen nu för tiden. Och sure – om det innebär att vi får se fler spel i stil med OneChanbara så är jag all for it. Man kan säga vad man vill om andefattigheten i majoriteten av de spel som ges ut i väst – behovet av exploitationspel med bikiniklädda tjejer i cowboyhatt som klyver zombies med katanas är inte mättat. Ett önskemål dock: låt Anna, Saki och Aya få sällskap av några deffade snubbar i speedos till nästa del.

104038-8

[Snott från Xboxflickan]

Etiketter: , ,

66fb15e08fd5f67cbbdf70b49034a5fbfee93ca4_fullHärom dagen klättrade medlemsantalet i Steam-gruppen för bojkott av Left 4 Dead 2 upp över 30 000. De protesterande känner sig svikna av Valve eftersom den DLC man lovats till det första Left 4 Dead inte har dykt upp och att ansträngningarna i stället tycks ha fokuserats på att ta de bästa idéerna och hälla dem i en fristående uppföljare.

Min egen första reaktion när jag hörde talas om uppföljaren var huvudsakligen positiv. Mer och bättre av det goda. Sedan insåg jag att risken fanns att den – stora och engagerade – community som finns kring L4D riskerar att splittras, vilket gör det svårare att få till den positiva multiplayerupplevelse som har varit L4D:s stora lockelse och unique selling point.

Någonstans måste de starka reaktionerna kännas väldigt otacksamma för Valve. Man har byggt upp en stor fanbas kring sina franchises, och har hela tiden-  rättvist – setts som det gamervänliga spelföretaget. Samtidigt vill man givetvis, som alla andra, ta sin chans på de stora pengarna. Fansen å sin sida menar givetvis att deras konsekventa och långtida stöd har varit en essentiell del i att företaget idag har en så framskjuten och upphöjd position i spelvärlden att de har möjlighet att casha in. En härlig röra, helt enkelt.

left_4_dead_2_impressions

Samtidigt är det svårt att inte tycka att klagomålen till viss del missar målet. Ett av kraven som ställs är att innehållet i den tänkta uppföljaren görs tillgängligt för gratis nedladdning åt de som har köpt det första spelet. Ett av delmålen är att se till att Valve håller sitt löfte om kontinuerliga, kostnadsfria uppdateringar. Man medger att Valve självklart behöver släppa nya spel för att kunna överleva och utvecklas, men menar samtidigt att det är en självklarhet att Left 4 Dead ska ackompanjeras av samma rikliga flöde av gratis uppdateringar som Team Fortress 2.

Jämförelsen med de stora sportspelen är snudd på oundviklig. Under många år har utgivare som EA Sports och Konami kunnat skeppa ut uppföljare med uppdateringar och förändringar som i många fall varit huvudsakligen kosmetiska (men inte alltid). Och även om somliga knorrar säljer spel som FIFA, Tiger Woods och Football Manager som isglass en het sommardag. Vad får vi då när vi köper de här spelen? En (i bästa fall) förfinad spelmotor, uppdaterad statistik, förbättrad grafik och några nya finesser. That’s it.

l4d2_response

Givetvis är gratis gott. Givetvis vill alla vi som spelar och älskar Left 4 Dead få tillgång till nya kampanjer, nya vapen, nya karaktärer och nya spelmekaniska finesser. Givetvis vill vi att livslängden på vårt spel ska förlängas. Och givetvis måste Valve samtidigt få en möjlighet att precis som alla andra utgivare slå mynt av de spelkoncept de får fram och lyckas göra populära. Det är inte svårt att köpa flera av bojkottarnas argument, men det är inte heller svårt att förstå att Valve vill ta den möjlighet de ser att stärka sina ekonomiska muskler. Deras beprövade altruism är en riskabel affärsmodell, hur sympatisk den än må vara.

En kompromiss känns just nu som det mest tilltalande alternativet – och kanske ett inte helt orimligt sådant, ändå. Infrastrukturen finns för att kunna distribuera stora sjok av DLC, och precedenterna finns för att ta priser motsvarande nära nog fullpris för ett nytt spel över Xbox Live (och det finns alltid den möjligheten att släppa kampanjer i episodformat). Valve lär å ena sidan se möjligheten att nå en bredare kund grupp, å andra sidan inse risken av att avvika från sin inslagna väg, och spelarnas förtroende är en svårköpt vara – värd att vårda, oavsett hur skakiga grunderna må vara för dess plötsliga misstroendevotum.

66fb15e08fd5f67cbbdf70b49034a5fbfee93ca4_fullHärom dagen klättrade medlemsantalet i Steam-gruppen för bojkott av Left 4 Dead 2 upp över 30 000. De protesterande känner sig svikna av Valve eftersom den DLC man lovats till det första Left 4 Dead inte har dykt upp och att ansträngningarna i stället tycks ha fokuserats på att ta de bästa idéerna och hälla dem i en fristående uppföljare.

Min egen första reaktion när jag hörde talas om uppföljaren var huvudsakligen positiv. Mer och bättre av det goda. Sedan insåg jag att risken fanns att den – stora och engagerade – community som finns kring L4D riskerar att splittras, vilket gör det svårare att få till den positiva multiplayerupplevelse som har varit L4D:s stora lockelse och unique selling point.

Någonstans måste de starka reaktionerna kännas väldigt otacksamma för Valve. Man har byggt upp en stor fanbas kring sina franchises, och har hela tiden-  rättvist – setts som det gamervänliga spelföretaget. Samtidigt vill man givetvis, som alla andra, ta sin chans på de stora pengarna. Fansen å sin sida menar givetvis att deras konsekventa och långtida stöd har varit en essentiell del i att företaget idag har en så framskjuten och upphöjd position i spelvärlden att de har möjlighet att casha in. En härlig röra, helt enkelt.

left_4_dead_2_impressions

Samtidigt är det svårt att inte tycka att klagomålen till viss del missar målet. Ett av kraven som ställs är att innehållet i den tänkta uppföljaren görs tillgängligt för gratis nedladdning åt de som har köpt det första spelet. Ett av delmålen är att se till att Valve håller sitt löfte om kontinuerliga, kostnadsfria uppdateringar. Man medger att Valve självklart behöver släppa nya spel för att kunna överleva och utvecklas, men menar samtidigt att det är en självklarhet att Left 4 Dead ska ackompanjeras av samma rikliga flöde av gratis uppdateringar som Team Fortress 2.

Jämförelsen med de stora sportspelen är snudd på oundviklig. Under många år har utgivare som EA Sports och Konami kunnat skeppa ut uppföljare med uppdateringar och förändringar som i många fall varit huvudsakligen kosmetiska (men inte alltid). Och även om somliga knorrar säljer spel som FIFA, Tiger Woods och Football Manager som isglass en het sommardag. Vad får vi då när vi köper de här spelen? En (i bästa fall) förfinad spelmotor, uppdaterad statistik, förbättrad grafik och några nya finesser. That’s it.

l4d2_response

Givetvis är gratis gott. Givetvis vill alla vi som spelar och älskar Left 4 Dead få tillgång till nya kampanjer, nya vapen, nya karaktärer och nya spelmekaniska finesser. Givetvis vill vi att livslängden på vårt spel ska förlängas. Och givetvis måste Valve samtidigt få en möjlighet att precis som alla andra utgivare slå mynt av de spelkoncept de får fram och lyckas göra populära. Det är inte svårt att köpa flera av bojkottarnas argument, men det är inte heller svårt att förstå att Valve vill ta den möjlighet de ser att stärka sina ekonomiska muskler. Deras beprövade altruism är en riskabel affärsmodell, hur sympatisk den än må vara.

En kompromiss känns just nu som det mest tilltalande alternativet – och kanske ett inte helt orimligt sådant, ändå. Infrastrukturen finns för att kunna distribuera stora sjok av DLC, och precedenterna finns för att ta priser motsvarande nära nog fullpris för ett nytt spel över Xbox Live (och det finns alltid den möjligheten att släppa kampanjer i episodformat). Valve lär å ena sidan se möjligheten att nå en bredare kund grupp, å andra sidan inse risken av att avvika från sin inslagna väg, och spelarnas förtroende är en svårköpt vara – värd att vårda, oavsett hur skakiga grunderna må vara för dess plötsliga misstroendevotum.

Bästa nyheten hittills från E3 – nej, det är inte att Xbox Live ska hookas upp med Facebook och Twitter – är givetvis att 2008 års mästerverk Left 4 Dead redan ett år efter release får en uppföljare. Fem helt nya kampanjer, dessutom med en övergripande story arc, nya roliga skjutvapen, möjligheten att använda närstridsvapen (som baseballträn, stekpannor och de obligatoriska motorsågarna – varför ska Gears of War-spelarna få ha allt kul?), spel i dagsljus, och en första kampanj där viruset ännu inte riktigt har fått fäste bland befolkningen. Dessutom utspelar sig hela härligheten i den ångande amerikanska södern – från Savannah i första kampanjen till New Orleans i den sista. Det talas också om en träskkampanj däremellan (här ryser alla som har spelat Resident Evil 4 av välbehag).

e3-2009-left-4-dead-2-20090529060941539

Det låter snudd på olidligt lovande. Särskilt som jag har fallit tillbaka in i original-Left 4 Dead igen de senaste veckorna. Lite Survival, lite versus men framför allt de underbara kampanjerna, faktiskt oftast på normal svårighetsgrad. Sällskapet är ju väldigt blandat, och oftast tar det några försök att hitta rätt. Men när jag väl hamnar i samma spel som tre andra för mig helt okända människor och får till den där tillitsfulla stämningen, den instinktiva vi-känslan, då är det suveränt roligt.

Left%204%20Dead

Det är för mig essensen av Left 4 Dead: väloljat samarbete, vaksamhet, tillit, offervilja. Lagarbete är viktigare än enskild skicklighet; lagets styrka överstiger, om man gör det rätt, alltid summan av ingående individers skills. Det må vara en läxa som kan få moraliskt dubiösa implikationer, men i L4D går laget alltid före individen. Valves budskap är glasklart.

l4dgroupportrait

Man kan dock få för sig att de Washington-baserade och vansinnigt fan service-orienterade utvecklarna även har ytterligare ett budskap åt oss, som snarare än moraliskt dubiöst än downright reaktionärt. Eller kanske bara korkat. Låt oss kika lite på karaktärersgalleriet i första spelet. Vi har Bill, den lakoniske Vietnamveteranen. Louis, den lite naive kontorskillen och gängets token black guy. Francis, den tuffe motorcykelbusen. Och så Zoey, tjejen. Student, sägs det i en bisats.

Left_4_Dead_2_Cast

I tvåan, meddelar Valve, kommer man att överge de här fyra karaktärerna för fyra nya: Nick, killen i flashig kostym; Ellis, mekanikern; Rochelle, tjejen; samt Coach, den stora killen. Samtidigt uttrycker de sin sorg över att lämna de gamla karaktärerna som ju var så bra. Eh? Första spelets karaktärer var plattare och tunnare än en sida i telefonkatalogen. Och det är fortfarande smärtsamt uppenbart att Valve än en gång får tvinga sig själva att lägga in en kvinnlig karaktär. Och vi klär henne i rosa igen, grabbar, för att vara på den säkra sidan.

euro-oct7-witch

Det vore inte svårt att dra ett ganska långtgående resonemang kring misogynin i Left 4 Dead – den urfåniga vandrande penis till machostereotyp som är Francis, det faktum att Zoey i trailern och på samtliga kampanjaffischer bär pistol – det svagaste vapnet – medan de manliga karaktärerna alla bär automatvapen eller hagelgevär (Rochelle har i alla fall fått det lite bättre…), eller – herregud – att de använder sig av ”häxan” som en av de otäckaste special infected. Häxjakten i Europa och USA ända fram till 1800-talet erbjöd ett tacksamt (och blodigt) verktyg för att hålla kvinnor och det hot mot den patriarkala samhällsordningen de utgjorde, i schack, och häxan som skräckinjagande symbol är för de flesta idag en mossig anakronism.

Frågan är dock om vi orkar. Zombiefilmer är så tacksamma för symbolik. Rasism. Konsumtionssamhället. Dödsångest. Vår allmänna beröringsskräck. I Valves fall anar man att Left 4 Dead är mobboffrens revansch – de snygga donnorna som inte ägnade dem en blick i high school är gräsliga häxor, de hjärndöda muskelbergen som tryckte in dem i skåpen i omklädningsrummet är hjärndöda muskelberg som råmar och förstör och de coola killarna i huvtröjor är skrikande hunters. Och du ska döda dem allihop.

Men vi låter nördarna hållas. Vi fortsätter spela och njuta av Left 4 Dead, vi fortsätter bränna häxor med molotovcocktails och vi fortsätter att längta efter andra delen i vad som kan komma att bli en av de bästa spelserierna någonsin. Om än med en synnerligen fadd bismak.