Games & Godis

Jo, jag satt uppe och spelade Microproses UFO: Enemy Unknown härom natten. Eller X-Com: UFO Defense som det har döpts om till för att passa bättre in, namnmässigt, i X-Com-serien. Och precis som när jag spelade det på den gamla 486:an way back when, vintern 1994, fastnar jag direkt, och timmarna passerar förbi som vore de sekunder. Plötsligt är hon fyra på morgonen och solen börjar titta fram över horisonten. Och jag tycker knappt att jag har börjat komma igång. UFO, som vi brukade kalla det, är bara ett av de där spelen, ett bingespelarspel. Dessutom, uppenbarligen, med den bevarade kvaliteten hos en dyr träleksak.

Bakgrunden är att jorden, när det tjugonde århundradet går mot sitt slut, anfalls av utomjordingar. Tidigare försök att stoppa dem har misslyckats kapitalt, och jordens nationer har nu tillsammans tillsatt en elitstyrka som ska stoppa det utomjordiska hotet. Ostigt nog? Jag tänkte väl det. Spelet börjar under den nya gruppens – X-Com – första dagar. Till att börja med har man en bas, med radarsystem för att lokalisera ufon, ett forskningslab, hangarer för de egna skeppen, och så vidare. Gör man bra ifrån sig ökas anslagen, och man kan bygga ut sin bas eller rentav bygga nya – för att kunna täcka en större yta, och på så vis övertyga de olika länderna att fortsätta stödja projektet. Går det dåligt hoppar finansiärerna av, och sluter egna allianser med de utomjordiska angriparna.

Den taktiska delen av spelet är striderna, när man undersöker ett nedkjutet ufo eller gör en insats i en stad som anfallits av utomjordingar. Striderna är turordningsbaserade – jag styr mina upp till 14 Guile-frillor till bassar först, sen får utomjordingarna göra sina drag. Om man är noggrann och metodisk och dessutom har en smula tur kan uppdragen bli ganska enkla historier, men minsta snedsteg, eller bara lite otur, som en alienstridsvagn på lur utanför skeppet, som direkt skjuter ned de som står främst, gastkramande dramatiska. Och man ska minnas att slumpen kan fälla den mest genomarbetade taktik – med lite otur missar det där givna skottet från två meter, och min hårdföre space marine blir massakrerad av en reaper. Och nästa gång sätter jag ett omöjligt höftskott från hundra meter rakt i hypofysen på en muton och räddar dagen mot övermäktiga odds.

Lyckas man med ett uppdrag kommer man att kunna lägga vantarna på utomjordisk teknologi, som ligger till grund för ens inhouse forskarlags arbete. Undan för undan faller pusselbitarna på plats, och ens arsenal förstärks med nya vapen och fiffiga grunkor som rörelsescanners och medikits, samtidigt som man lär sig mer om sina fiender – hur fungerar de? Var kommer de ifrån? Forskningsdelen ger spelet ännu en dimension – dels ger det mig som spelare anledning att vara försiktig i striderna och hellre sänka en fiende med en bedövande taser än en kula mellan ögonen (för att kunna studera dem levande), och dels ger det spelet en effektiv ”bara-lite-till”-faktor genom att varje steg av forskningen ger tillgång till bättre materiel.

En annan viktig detalj i UFO har för mig alltid varit att ge rätt namn åt de egna soldaterna. Allt för att skapa rätt stämning. Från början har de engelska, tyska, japanska, ryska eller franska namn. Inga andra nationaliteter tycks komma på tal, vilket möjligen säger något obehagligt kolonialt om utvecklarna, eller kanske bara tyder på en begränsad fantasi när det inte handlar om aliens och plasmavapen. Hur som helst är det upp till mig. Pudelrockare? Skräckiskaraktärer? Simpsonskaraktärer? Modeskapare?

Min första omgång går sådär. Kanske är det namnens fel – jag satsade på filosofer, poeter och politiker. Men Bertrand Russell, Kenzaburo Oe och Leonid Brezjnjev bet alla i gräset under en skräckfylld natt i Delhi (som underligt nog var väldigt likt en amerikansk förort – alla städer i spelet ser nämligen likadana ut). Då gick det bättre för det andra gänget, bestående av blandade karaktärer från frat pack-rullar och diverse SNL-relaterade tv-serier. Efter två perfekt utförda uppdrag är finansiärerna på topphumör, och en andra bas är under uppförande. Good times. Nu ska jag bara vänja mig av vid sömn även i veckorna.

PS. Hela X-Com-serien – UFO Defense, Terror from the deep, Apocalypse, Interceptor och Enforcer (ja, namnen har sannerligen bara blivit sämre och sämre) – finns allt som oftast att köpa som ett set för en billig peng på de stora spelportalerna.

PPS. Det som fick mig att hugga efter alla dessa år var att min nostalgiska ådra stimulerades av ett läsvärt inlägg från Aglet – följt av en likaså läsvärd diskussion.