Games & Godis

[Ursprungligen publicerat på gamesgodis.blogg.se 090218]

Ibland tänker jag att min flickvän älskar Keita Takahashi mer än mig. Hon var skeptisk när jag kom hem med en Playstation 2 för några år sen, men hennes skepsis byttes mot koncentrerad spelglädje när jag visade henne We love Katamari. 360:n blev en accepterad möbel (let’s face it – den är inte diskret) i och med julklapps-Mirror’s Edge, men det är först nu, efter att jag gav henne Beautiful Katamari i lördags, som jag kan ana verkligt varma, spirande känslor. Så jag sitter här, bannlyst från att spela Lost & Damned, och tänker svarta tankar om jävla Takahashi. Men så kommer jag på att han ju inte var inblandad alls i Beautiful. Och att spelet verkar vara så kort att jag snart kan få tillbaka min konsol.

En till tanke dyker upp. Takahashi har ju faktiskt släppt ett spel alldeles nyligen – Noby Noby Boy, till PSN. Jag känner igen en öppning för att skaffa en PS3 när jag ser den.

Ibland tänker jag att min flickvän älskar Keita Takahashi mer än mig. Hon var skeptisk när jag kom hem med en Playstation 2 för några år sen, men hennes skepsis byttes mot koncentrerad spelglädje när jag visade henne We love Katamari. 360:n blev en accepterad möbel (let’s face it – den är inte diskret) i och med julklapps-Mirror’s Edge, men det är först nu, efter att jag gav henne Beautiful Katamari i lördags, som jag kan ana verkligt varma, spirande känslor. Så jag sitter här, bannlyst från att spela Lost & Damned, och tänker svarta tankar om jävla Takahashi. Men så kommer jag på att han ju inte var inblandad alls i Beautiful. Och att spelet verkar vara så kort att jag snart kan få tillbaka min konsol.

En till tanke dyker upp. Takahashi har ju faktiskt släppt ett spel alldeles nyligen – Noby Noby Boy, till PSN. Jag känner igen en öppning för att skaffa en PS3 när jag ser den.