Games & Godis

Posts Tagged ‘uppföljare

I natt släpps sjätte delen i Infinity Wards Call of Duty-serie. Webhallen, tillsammans med flera andra stora handlare, håller nattöppet för att möta horderna av stjärnögda gamers och chevalreskt hjälpa dem ur sin nöd. Activisions guldkalv har med sina exempellösa framgångar satt en helt egen standard för förment realistiska FPS överallt.

Peppen bland horderna av CoD-fans är enorm, den går praktiskt taget att ta på. Sägs det. För själv känner jag den knappt alls. Det är påkostat, det är tempofyllt, det är säkerligen ”episkt” – men alltså. Kanske var det för att jag, när jag nyligen doppade tårna i den veritabla fors som är Call of Duty, i form av det första Modern Warfare, mest kände mig matt när spelet implicit förklarade för mig att Nu Är Det Ett Känsligt Ögonblick. Vad jag såg var ett spel med en del oerhört imponerade sekvenser, ganska sjyst spelmekanik – och gravt tonårigt tilltal.

Kort sagt – kul för stunden, men knappast minnesvärt. Så jag blir en smula förbryllad när truckloads av normalt sett sansade gamers som blir alldeles till sig i paltorna över Activisions släpp. Vi kanske bara har olika intressen, jag och de. Eller missar jag något?

Annonser

Gossip Gamers påminner mig om att jag missade Gamespots intervju med Valves Doug Lombardi (se nedan) härom veckan. Lombardi tar tillfället i akt att svara på en del av den kritik som har riktats mot Valve sedan de utannonserade en oväntat tidig uppföljare till förra årets tunga GOTY-kandidat Left 4 Dead. Jag har tidigare skrivit om uppföljaren och om den kritik som riktats mot den. Spelarbasen som förväntat sig långvarigt och aktivt stöd till spelet räknar med att bli lämnade i sticket (”4 dead”?) eftersom man menar att Valve till uppföljaren använder idéer som kunde ha impementerats i uppdateringar till första spelet. Dessutom, och det här är den delen av kritiken jag själv kan skriva under på, riskerar Valve splittra spelarbasen i två – de som satsar på tvåan och de som håller fast vid ettan. Båda grupperna blir förlorare eftersom utbudet av seriösa medspelare minskar – en potentiell dödsstöt för varje onlinespel. Just därför vore det förtvivlat intressant att få veta hur Valve ser på frågan.

http://image.com.com/gamespot/images/cne_flash/production/media_player/proteus/one/proteus2.swf

Lombardi bemöter båda dessa huvudlinjer i kritiken i Gamespots intervju. Han menar att mycket av kritiken var små detaljer som blåstes upp – till exempel att spelet ska utspela sig i dagsljus. I själva verket, menar Lombardi, är det bara den första kampanjen som gör det. Om ett par veckor ska den andra kampanjen, som fått namnet Swamp Fever visas upp på Comic-Con i San Diego. När Gamespot frågar om en eventuell möjlighet till ”cross-play” mellan del ett och två svarar Lombardi extremt svävande.

It’s something that we’re trying to work out right now, the details of it. So nothing specific to say today, but we understand that it’s a very valid thing to be working on and looking at.

Tyvärr låter Gamespots utsände honom komma undan med ett så svepande statement. Om han inte är mer nyfiken, eller om han bara hajar vinken och villigt låter Valve komma undan är oklart. Speljournalistik är ofta en svår balansgång mellan kritiskt granskande och skygglappsförsett medhårsslickande, och reklamtunga aktörer som Gamespot tenderar ofta att låta den vågskålen tippa över åt fel håll.

Valve släpper också ett gäng nya bilder från spelet. Och visst ser det bra ut. Men jag oroar mig för karaktärernas uppenbart usla sinne för mode. I det första spelet klädde sig samtliga karaktärer illa – möjligen med undantag för Louis, vars grå slacks och vita skjorta dock var alldeles för safe för att outfiten skulle rendera honom någon som helst cred. I tvåan kunde vi på förhand sätta vårt hopp till Nick, med sin vita kostym. Visst var de oroväckande högt skuren, men ändå. De nya bilderna släcker dock allt hopp om någon sorts stilmässig treat.

12bbe6d762559ecd744b6ef2e11a3c64

Nicks kavaj är stor som ett tält, och ärmarna går långt över skjortmanschetten, ut över handryggen. Eller är det rentav en horribel kortärmad skjorta han har på därunder? Han lanseras som den sportiga, fashionabla killen, men hans vita kostym ser snarare ut som något han slitit åt sig under en plundringsräd i en butik än något måttsytt från Jil Sander. Rochelles jeans och cerisa toppen är ospännande men funkar. Återigen, observera att hon är tjej – hon klär sig ju i rosa.

113f2ea421a6611c2e3617c616b7cc6c

Ellis är en ung bilmek. En klassisk gay-arketyp, så här borde finnas stor potential. Och Valve tar detta faktum hela vägen. Skitiga coveralls nedrullade till midjan – check. T-shirt med ärmar i avvikande färg – check. Kepa – check. Tribalgaddning på överarmen – check. Grop i hakan – jajamen. Oljefläckar på de tydligt markerade kindbenen – självklart. Det är inte vackert att se på, men det är åtminstone konsekvent.

Den här gången avstår vi från bilder på Coach, utan konstaterar bara att han är en bra representant för omvärldens bild av amerikaner – obesity och hårresande färgkombinationer. Chic!

66fb15e08fd5f67cbbdf70b49034a5fbfee93ca4_fullHärom dagen klättrade medlemsantalet i Steam-gruppen för bojkott av Left 4 Dead 2 upp över 30 000. De protesterande känner sig svikna av Valve eftersom den DLC man lovats till det första Left 4 Dead inte har dykt upp och att ansträngningarna i stället tycks ha fokuserats på att ta de bästa idéerna och hälla dem i en fristående uppföljare.

Min egen första reaktion när jag hörde talas om uppföljaren var huvudsakligen positiv. Mer och bättre av det goda. Sedan insåg jag att risken fanns att den – stora och engagerade – community som finns kring L4D riskerar att splittras, vilket gör det svårare att få till den positiva multiplayerupplevelse som har varit L4D:s stora lockelse och unique selling point.

Någonstans måste de starka reaktionerna kännas väldigt otacksamma för Valve. Man har byggt upp en stor fanbas kring sina franchises, och har hela tiden-  rättvist – setts som det gamervänliga spelföretaget. Samtidigt vill man givetvis, som alla andra, ta sin chans på de stora pengarna. Fansen å sin sida menar givetvis att deras konsekventa och långtida stöd har varit en essentiell del i att företaget idag har en så framskjuten och upphöjd position i spelvärlden att de har möjlighet att casha in. En härlig röra, helt enkelt.

left_4_dead_2_impressions

Samtidigt är det svårt att inte tycka att klagomålen till viss del missar målet. Ett av kraven som ställs är att innehållet i den tänkta uppföljaren görs tillgängligt för gratis nedladdning åt de som har köpt det första spelet. Ett av delmålen är att se till att Valve håller sitt löfte om kontinuerliga, kostnadsfria uppdateringar. Man medger att Valve självklart behöver släppa nya spel för att kunna överleva och utvecklas, men menar samtidigt att det är en självklarhet att Left 4 Dead ska ackompanjeras av samma rikliga flöde av gratis uppdateringar som Team Fortress 2.

Jämförelsen med de stora sportspelen är snudd på oundviklig. Under många år har utgivare som EA Sports och Konami kunnat skeppa ut uppföljare med uppdateringar och förändringar som i många fall varit huvudsakligen kosmetiska (men inte alltid). Och även om somliga knorrar säljer spel som FIFA, Tiger Woods och Football Manager som isglass en het sommardag. Vad får vi då när vi köper de här spelen? En (i bästa fall) förfinad spelmotor, uppdaterad statistik, förbättrad grafik och några nya finesser. That’s it.

l4d2_response

Givetvis är gratis gott. Givetvis vill alla vi som spelar och älskar Left 4 Dead få tillgång till nya kampanjer, nya vapen, nya karaktärer och nya spelmekaniska finesser. Givetvis vill vi att livslängden på vårt spel ska förlängas. Och givetvis måste Valve samtidigt få en möjlighet att precis som alla andra utgivare slå mynt av de spelkoncept de får fram och lyckas göra populära. Det är inte svårt att köpa flera av bojkottarnas argument, men det är inte heller svårt att förstå att Valve vill ta den möjlighet de ser att stärka sina ekonomiska muskler. Deras beprövade altruism är en riskabel affärsmodell, hur sympatisk den än må vara.

En kompromiss känns just nu som det mest tilltalande alternativet – och kanske ett inte helt orimligt sådant, ändå. Infrastrukturen finns för att kunna distribuera stora sjok av DLC, och precedenterna finns för att ta priser motsvarande nära nog fullpris för ett nytt spel över Xbox Live (och det finns alltid den möjligheten att släppa kampanjer i episodformat). Valve lär å ena sidan se möjligheten att nå en bredare kund grupp, å andra sidan inse risken av att avvika från sin inslagna väg, och spelarnas förtroende är en svårköpt vara – värd att vårda, oavsett hur skakiga grunderna må vara för dess plötsliga misstroendevotum.

66fb15e08fd5f67cbbdf70b49034a5fbfee93ca4_fullHärom dagen klättrade medlemsantalet i Steam-gruppen för bojkott av Left 4 Dead 2 upp över 30 000. De protesterande känner sig svikna av Valve eftersom den DLC man lovats till det första Left 4 Dead inte har dykt upp och att ansträngningarna i stället tycks ha fokuserats på att ta de bästa idéerna och hälla dem i en fristående uppföljare.

Min egen första reaktion när jag hörde talas om uppföljaren var huvudsakligen positiv. Mer och bättre av det goda. Sedan insåg jag att risken fanns att den – stora och engagerade – community som finns kring L4D riskerar att splittras, vilket gör det svårare att få till den positiva multiplayerupplevelse som har varit L4D:s stora lockelse och unique selling point.

Någonstans måste de starka reaktionerna kännas väldigt otacksamma för Valve. Man har byggt upp en stor fanbas kring sina franchises, och har hela tiden-  rättvist – setts som det gamervänliga spelföretaget. Samtidigt vill man givetvis, som alla andra, ta sin chans på de stora pengarna. Fansen å sin sida menar givetvis att deras konsekventa och långtida stöd har varit en essentiell del i att företaget idag har en så framskjuten och upphöjd position i spelvärlden att de har möjlighet att casha in. En härlig röra, helt enkelt.

left_4_dead_2_impressions

Samtidigt är det svårt att inte tycka att klagomålen till viss del missar målet. Ett av kraven som ställs är att innehållet i den tänkta uppföljaren görs tillgängligt för gratis nedladdning åt de som har köpt det första spelet. Ett av delmålen är att se till att Valve håller sitt löfte om kontinuerliga, kostnadsfria uppdateringar. Man medger att Valve självklart behöver släppa nya spel för att kunna överleva och utvecklas, men menar samtidigt att det är en självklarhet att Left 4 Dead ska ackompanjeras av samma rikliga flöde av gratis uppdateringar som Team Fortress 2.

Jämförelsen med de stora sportspelen är snudd på oundviklig. Under många år har utgivare som EA Sports och Konami kunnat skeppa ut uppföljare med uppdateringar och förändringar som i många fall varit huvudsakligen kosmetiska (men inte alltid). Och även om somliga knorrar säljer spel som FIFA, Tiger Woods och Football Manager som isglass en het sommardag. Vad får vi då när vi köper de här spelen? En (i bästa fall) förfinad spelmotor, uppdaterad statistik, förbättrad grafik och några nya finesser. That’s it.

l4d2_response

Givetvis är gratis gott. Givetvis vill alla vi som spelar och älskar Left 4 Dead få tillgång till nya kampanjer, nya vapen, nya karaktärer och nya spelmekaniska finesser. Givetvis vill vi att livslängden på vårt spel ska förlängas. Och givetvis måste Valve samtidigt få en möjlighet att precis som alla andra utgivare slå mynt av de spelkoncept de får fram och lyckas göra populära. Det är inte svårt att köpa flera av bojkottarnas argument, men det är inte heller svårt att förstå att Valve vill ta den möjlighet de ser att stärka sina ekonomiska muskler. Deras beprövade altruism är en riskabel affärsmodell, hur sympatisk den än må vara.

En kompromiss känns just nu som det mest tilltalande alternativet – och kanske ett inte helt orimligt sådant, ändå. Infrastrukturen finns för att kunna distribuera stora sjok av DLC, och precedenterna finns för att ta priser motsvarande nära nog fullpris för ett nytt spel över Xbox Live (och det finns alltid den möjligheten att släppa kampanjer i episodformat). Valve lär å ena sidan se möjligheten att nå en bredare kund grupp, å andra sidan inse risken av att avvika från sin inslagna väg, och spelarnas förtroende är en svårköpt vara – värd att vårda, oavsett hur skakiga grunderna må vara för dess plötsliga misstroendevotum.

De senaste dagarna har Games & Godis plockat russinen ur årets E3-kaka. Det bästa och de näst bästa har betats av. I övrigt då? Tja, det gamla vanliga som får spelkritiker världen över att drabbas av kortslutning i hypofysen och pladdra om ”det bästa spelåret någonsin”. Och vi har förstås fått se massor av snygga trailers – Assassin’s Creed 2, Final Fantasy XIII och Heavy Rain, för att ta några prominenta exempel.

Final_Fantasy_XIII_Large

Remedy visade upp gameplay ur hett emotsedda Alan Wake (som jag ställer mig en smula skeptisk till – ännu har jag inte sett något som säger att spelet ska lyckas ta tillvara på de Twin Peaks-doftande förutsättningarna. Johan Martinsson är orsaken på spåren i sin fiende-text i senaste numret av Super PLAY; att känslan av skräck direkt tappar i kraft när den reduceras till den påtagliga formen av en fiende att skjuta eller slå ned) och Sony kunde visa upp spelbara delar ur God of War III, den potentiella killer app som de så gärna hade velat ha haft på marknaden när de sjösatte PS3 för två år sen.

Det ska givetvis bli spännande att se vad Team Ninja kan göra med Metroid-franchisen i Metroid Other M. Anarkisten i oss skulle givetvis ha velat se vad sunkige snuskpellen Tomonobu Itagaki skulle hitta på om han fått sätta klorna i spelvärldens mest ikoniska kvinnokaraktär (sorry, Peach…), men det är ändå med viss lättnad vi konstaterar att han numera fokuserar sina perversioner på sitt nybildade utvecklingsteam Tokyo Vikings.

~ Två kalla ~

▪ EA lägger upp en pseudotafflig hemsida och hyr in ett dussin skådisar för att iscensätta en andefattigt fejkad religiös protest mot kommande, och av allt att döma lika andefattiga, kvasi-litterära Dante’s Inferno. Välriktad bredsida mot somliga religiösa gruppers intolerans mot somliga våldsamma tv-spel? Knappast. Snarare ett flåshurtigt försök att göra sig lustig på någon annans bekostnad och ett billigt knep för att få oförtjänt uppmärksamhet. Beklämmande ofyndigt och stillöst.

Matrix_reloaded_neovarchitect_600

▪ Uppföljarhetsen. Zelda, Metal Gear Solid, Halo, Final Fantasy, Mass Effect, Silent Hill och till och med gammalt groll som Sin & Punishment och nytt skräp som Red Steel. Uppföljare var en smärtsamt tydlig trend på årets E3, och antalet nya IP var frapperande lågt. Jodå, jag inser att det är extremt ooriginellt att klaga på detta, men i år är det helt enkelt för få andra som har gjort det, och någon måste ju.

~ En het ~

165894-beatles_slide

▪ Rock Band Beatles. Det spelar knappt någon roll hur spelet är. Inte när Harmonix först säkrar världshistoriens på alla vis största bands medverkan i serien, och sen introducerar det hela genom att skicka ut Sir Paul McCartney och Ringo Starr på scenen. Idén till spelet kläcktes av George Harrisons son Dhani, och har stöd av inte bara Paul och Ringo utan även John Lennons änka Yoko Ono. Delaktiga i spelets utveckling är bland andra Georges änka Olivia Harrison och Giles Martin, son till Beatlesproducenten Sir George Martin. Ni kan hånle åt gubbarna och kalla dem överskattade, men ingen kan förneka den ofattbara kulturella genomslagskraft Beatles haft och fortsätter att ha. Nu lånar de sitt uttryck åt dagens snabbast växande kulturscen. Det är, om inget annat, ett kolossalt erkännande för spelbranschen.