Games & Godis

Posts Tagged ‘Level

Min prenumeration på Level gick ut för ett tag sen. Jag har inte förlängt den. Det är oftast trivsam läsning, som utöver indiesidorna dock sällan bjuder något särskilt tuggmotstånd. Huruvida det beror på chefredaktörens genanta credo att spel inte ska eller kan vara mer än lek vet jag inte.

Fienden är al dente i sammanhanget. De tar sig själva, och spel, på mycket stort allvar. Jag gillar tidningen, och dess skapare, mycket. Jag tänker att spelkritik à la Level finns det väldigt mycket av – det är slickt, det är lifestyle, det är sköna snubbar som har sin världsbild klar och som inte tänker låta trams som funderingar kring genus rubba sina cirklar. Spelkritik à la Fienden – beläst, närgånget, envetet – åtminstone bra sådan, är det tyvärr sämre ställt med.

Så jag vill ge Johan, Alfred och deras kader av hårt arbetande frilansare en liten knuff i rätt riktning och sätter helt sonika in de pengar som kunde gått till ännu ett år av behagligt kroppstempererad och ansträngt avspänd Level-läsning till Fienden – i from förhoppning om att snart, snart få hålla även ett (ambitiöst och krävande) andra nummer i min hand.

Annonser

Plötsligt händer det. Sverige får inte en utan två nya speltidningar. Åtminstone den ena har fokus på multiformat: Laser, utgiven av Bonnier. Bakom tidningen står gänget bakom Retry/Pulse, förstärkta av bland andra Tove Bengtsson. Den andra titeln vet vi försvinnande lite om utöver att den är tänkt att utannonseras på riktigt i morgon.

Idag finns egentligen bara två speltidningar på marknaden – Level och PC Gamer (jag räknar inte in gratistidningen GameReactor här, eftersom de inte konkurrerar om läsarna på samma villkor) Den senare är som synes ganska nischad, vilket förstås innebär att Level är Sveriges ledande speltidning sedan Super PLAY lades ned av Hjemmet Mortensen. En sådan position kan vara farlig för en tidnings självuppfattning, och det känns ganska tydligt att Level är i behov av någon att mäta sig emot.

I det senaste numret av Level (Level 60) syns ett antal nya krönikörer. En av dem är tidigare Level-medarbetaren Mats Johansson, som vid sin egen medelålders utbrott letat sig tillbaka till sin forna arbetsgivare. För att dela med sig av sin visdom? Nej, för att ösa ur sig bitterhet mot spelmediet. Det var aldrig vad han i sin ungdom inbillade sig, bölar Johansson. Mediets inneboende konstnärliga bärighet var bara en chimär, en grym illusion. Numera, med efterklokheten i ryggen, vet han nämligen bättre.

Ansatsen känns sådär lagom kreativ. Johansson påpekar att ingen kommer att gilla att läsa det han skriver, och det har han möjligen rätt i – men antagligen inte av de anledningar han hoppas på.

I en illa kommaterad drapa öser han sedan ur sig visdomar som att Super Mario Galaxy är så bra som spel kan bli (tyvärr en sedan länge etablerad sanning hos Level) och att man med kraft av ålder och erfarenhet ser rakt igenom ”de moderna FPS-spelens /…/ polygonstinna och syntetiska glansiga [yta] /…/ Jag kunde lika gärna spela Space Invaders.”

Chefredaktören Tobias Bjarneby är redan inne på liknande tongångar. Spel är lek, punkt slut. Hans missriktade försvar av David Jaffes genanta bloggutbrott är jobbig läsning (som lättas upp när man tar del av Sam Sundbergs mer balanserade funderingar) för oss som vill Sveriges mest meriterade spelkritiker på allvar.

Har man i 20 år hårdnackat hävdat att spel är finkultur är det klart att det gör ont när man en dag ställer sig bredvid och kritiskt granskar sin egen utsaga. Det behöver inte betyda att man hade fel när man formulerade den. Spelbranschen har absolut förändrats under de senaste 20 åren. Idag är den, if you will, ett monster, med en omättlig aptit på profit och utan tanke på de stackare som lämnas halvtuggade och utspottade längs vägen.

Spelmediet däremot har inte riktigt muterats på samma endimensionella sätt. Om något är den ”konstnärliga verkshöjden” ännu högre, och ny teknik och nya distributionskanaler gör att det är lättare än någonsin att få ut sitt spel – sitt budskap.

Johansson och Bjarneby åldras, och beskriver en ökande frustration med spelbranschen. Det vore onekligen enklare om de bara var ärliga och erkände att det frustrerande är att de blivit äldre.

En annan ny krönikör är Per Strömbäck. Japp – branschbasunen. Strömbäck har absolut en del intressant att säga, men att som oberoende speltidning ta in en representant för den bransch man åtminstone delvis är här för att granska tyder på klart bristande publicistiskt omdöme (av samma märke, får man tro, som när man valde att inkludera en hel bilaga om EA Sports-spel och kallade det en tidning om ”årets bästa sportspel”).

I morgon kan vi läsa första numret av Laser, och vi får veta mer om den andra, ännu namnlösa tidningen. Det enda vi vet idag är att konkurrensen är minst sagt välkommen.

Idag är sista dagen att rösta i Level7:s omrästningar om årets spelblogg, årets spelskribent samt årets speltidning. Så sent som i tisdags lät chefred Erik Hansen förstå att det är väldigt jämnt i omröstningen, vilket innebär att det finns all anledning att göra sin röst hörd.

Jag föredrar att hålla mina egna val för mig själv, men jag vill ändå dela med mig av några tankar om mina med-nominerade. Först måste vi dock prata lite om en icke-nominerad. Kejsaren bland svenska spelbloggar, Blog ‘em up. De är diskvalificerade, på grund av en handfull recensioner Michael Gill skrev för Level7 under förra året. Man kan tycka vad man vill om det – och det gör man.

Den omdiskuterade diskvalificeringen ändrar dock inte det faktum att det är Sveriges i särklass bästa spelblogg som inte får tävla. Blog ‘em up lämnar konkurrenterna långt bakom sig. Gill, Jimmy Håkansson och Carl-Johan Johansson (Bioshock 2-texten!!!!½) tillhör alla den absoluta eliten bland svenska spelskribenter, och tillsammans bildar de vad James Franco sannolikt skulle ha kallat en trifecta of game blogging power. The apex of the vortex of blog engineering. The… Ni fattar. Alla på en gång nu: Blog ‘em up Power!

Levels redaktionschef Thomas Wiborgh har tidigare blivit utsedd till Årets Spelskribent, och tillhör antagligen toppen även i år. Jag har tidigare njutit av Thomas insiktsfulla och välformulerade krönikor i Rodeo, och har faktiskt blivit en smula förvånad över hur mycket enklare och mindre slagkraftiga många av hans texter var i Super PLAY, Reset och senare Level. Just i år tycker jag mig dock ha sett den höga högstanivån oftare än någonsin, och decembernumret av Level (nr 44) var en ren defilering, med helt fantastiska texter om sandlådespel och Dante’s Inferno – den senare en text som säkerligen fick fler än mig att skämmas lite tyst med sitt snygga blottläggande av snobbigt principdissande.

Tidningsklassen känns ju sådär lagom vikt för just Level. Efter Super PLAYs sorgliga frånfälle kunde Bjarneby & co snabbt plocka in Blog ‘em up-trion ovan samt ordvrängande energiknippet Johan Martinsson, och stärker därmed ytterligare sin redan högkvalitativa lineup. PC Gamer är en intressant utmanare. Min röst lades dock – så mycket kan jag avslöja – på Super PLAY. Sogsen nostalgi? Njaej. Se det heller som en sista hyllning till en enormt modig spelpublikation, som hade förtjänat ett bättre öde. Bless.

Spelbranschen i Sverige mår kanske lite tjyvtjockt, men spelkritiken frodas och stortrivs.

Blog us up

Posted on: 11 mars 2009

blogemup_40Som en blixt från klar himmel deklarerar tre av Spelsveriges vassaste pennor – Super PLAY:s Michael Gill, Jimmy Håkansson och Carl-Johan Johansson – att de ämnar revolutionera svenskt spelbloggande med sin nya satsning Blog ‘em up. Och det är mer än välkommet. Jag startade den här bloggen, något irriterat, efter att jag sett Level7:s nomineringar till årets spelblogg. Kategorin innehöll förvisso några passionerade amatörbloggar, men också ett stort antal halvhjärtade sidoprojekt från etablerade spelskribenter. Det kanske ”bästa” exemplet – PK-gardet, Tommy Pregers tre inlägg korta blogg, skapad endast för en kort biff om sexism med Levels Fredrik Schaufelberger. Visst, kul, men i ett bloggklimat där en sådan sida anses vara en av de 25 mest intressanta skriker bloggosfären efter mer (sedan kan man givetvis säga vad man vill om Level7 och deras kriterier för vad som är, och inte är, en bra blogg).

Och här är vi nu. Själv kommer jag att följa Blog ‘em up med stort intresse, hoppas att du gör detsamma.

(Och hey – har ni märkt att G&G har flyttat från blogg.se till WordPress? Det har den. Stick around så får du se om ett bättre verktyg innebär att bloggen också fylls med bättre innehåll)